När nyutgivningen av serietidningen Conan började 1990 så var samarbetet med Äventyrsspel i centrum, med “Lär dig spela rollspel” på omslaget och upp till fem sidor om rollspel i numren.

1991 verkade ivern ha mattats av något. Årets första nummer har en tävling där alla priser är från Äventyrsspel (förstapris: nya Talisman); en tävling som dessutom går ut på att para ihop misstänkt rollspelsnära författare som Lovecraft, Gygax, Moorcock med sina skapelser. I årets resterande sju nummer är det bara två som har rollspelssidor – först tre sidor med Drakar och Demoner-stats för Conan delvis plankade från, delvis fortsättande på Sinkadus #8, därefter tre sidor om levande rollspel signerade Peter Hansson och Peter Svärd. Antingen överlappade läsekretsarna sämre än väntat, eller så var det helt enkelt ett järtecken för slutet på rollspelens första guldera. Nåväl, för den som läser Sinkadus #8 (1988) och Conan #2 1991 sida vid sida – vilket förmodligen ytterst få gjorde då och ingen alls de senaste 25 åren – så håller det inte riktigt ihop. Conans INT är 16 vid 20 års ålder i Sinkan, men 15 vid 25 års ålder i tidningen Conan, och på samma sätt sjunker hans färdighetsvärde i Simma från B3 till B2. Vi får väl anta att de senare siffrorna är de som gäller, Olle Sahlin fick säkert en del insikter efter att ha marinerat frågan i tre år. Oavsett INT 15 eller 16 så har Sahlin starka åsikter om att Conan är en ordentligt slug typ:

I Orvar Säfströms och Jimmy Wilhelmssons magnifika bok om Äventyrsspel har de fått med mer eller mindre allt som Äventyrsspel gjorde, även om en del (som, ja, bokserien) blir oerhört komprimerat. Däremot kan jag inte hitta något om samarbetet med Semic/Satellitförlaget. Det hade varit kul om det kom med, för “Skulle du köpa ett begagnat svärd”-reklamen är såhär i efterhand ett bestående minne från Sinkan, den gick i sex nummer med start #25 men hade hela tiden fin reklamplacering – från #27 var den tidningens baksida och blev därmed oerhört synlig.

Conan krigaren

Robert E. Howard

Översättning: Magnus Eriksson
Omslag: Ken Kelly
Tryck: Brodard et Taupin, Frankrike – 209 s

“Conan krigaren” är en av de två mest ursprungsnära av alla novellsamlingarna om Conan. Den innehåller tre noveller, alla skrivna av Robert E. Howard och med Conan som ursprunglig huvudperson, dessutom färdigställda och publicerade i “Weird Tales” 1935-36. Den första novellen, “Röda spikar”, är ovanligt lång, den längsta av alla Conan-noveller, och upptar därmed halva boken. Den var också den sista av alla Conan-noveller som Howard själv avslutade, och publicerades efter att han hunnit gå bort. Novellen introducerar karaktären Valeria av det röda brödraskapet, känd från 1982 års Conan-film. Förutom sitt blonda hår – de flesta Conan-brudarna är exotiskt mörka – är Valeria en typisk partner för Conan: lång, modig, kapabel och storbystad. En kvinna som det är tydligt att en “vanlig” man skulle ha svårt att hantera, med andra ord. Vi återkommer till henne i nästa Conan-fredag, #34.

Trots Olle Sahlins nedsättande ord om Arnold Schwarzenegger ovan stämmer han väl in på Conan som han beskrivs i “Röda spikar”, med uttryckligt svällande biceps men minst medelhög intelligens. Conans nordliga barbari möter i denna novell ett annat våldsbetonat skeende, det eviga kriget mellan innevånarna i den urgamla staden Xuchotl. Kontrasten mellan den “rena”, primitiva barbaren och de tidigare så civiliserade stadsbor vars kultur nu kollapsat är uppenbar. Mötet får ett särskilt omnämnande i Thomas Rovinskys magisteruppsats i informations- och biblioteksvetenskap “Conan fascisten?”, som gör en mycket rigorös närläsning av Conans ideologi, och kommer till slutsatsen att även om Conan ibland agerar våldsförhärligande, fascistiskt, girigt eller socialdarwinistiskt så agerar han lika ofta osjälviskt och generöst, och han visar sällan någon uppskattning när han möter andra fascister på sina äventyr.

Den andra novellen, “Gwahlurs juveler”, är en bagatell i jämförelse, och blev rankad som den sämsta av dem alla av Fritz Leiber när han gick igenom Conan-utgivningen i tidskriften Fantastic 1968. Conan är i det proto-afrikanska Keshan för att stjäla några juveler, lyckas i sitt uppsåt men överger dem sedan för att istället rädda den exotiska danserskan Muriela.

I “Bortom svarta floden” spejar Conan på pikterna, ett annat barbarfolk som håller på att invadera en Aquilonisk provins. Deras ledare, Zogar Sag, hör till en gammal demonkult som Conan känner till sedan innan och därmed delvis kan rå på. Olyckligtvis drar detta till sig uppmärksamhet från en av demonerna som Conan visserligen besegrar, men inte utan att samtliga civila i provinsen förolyckas.

“Conan krigaren” är den första boken i Drakar och Demoner-serien som är tryckt utanför norden. Det är tydligt att bokserien nu växt upp ordentligt och blivit en systematiskt utgiven produkt, med ett fast utgivningsschema (en i månaden under hela 1991) och med möjlighet att konkurrensutsätta tryckleverantörerna. Brodard et Taupin tryckte samtliga resterande böcker i bokserien, och trycker fortfarande böcker även om de köptes upp av CPI, europas största bolag i branschen, år 1998.

Omslag

Äntligen ett Conan-omslag med Conan på. När vi pratat om Conan i Äventyrsspel-sammanhang så har det oftast handlat om den utgivning som gjorde Conan känd, pocketutgåvorna från Lancer/Ace där alla utom en kom ut 1966-1971. Det finns dock många som gett sig på att ge ut Conan, och flera av dessa utgivningar har försökt tvätta bort alla Carters och Sprague de Camps redaktionella ändringar. Just en sådan serie gavs ut av Berkley Books 1977. Berkleys Karl E. Wagner drevs inte bara av sin mycket skeptiska inställning till Howards redaktörer, utan också av att copyright på ursprungstexterna hade utgått, vilket inte var så vida känt och framför allt inte väl utnyttjat. Därmed kunde han ge ut tre stycken novellsamlingar utan rättighetskostnader, och den tredje av dem, “Red Nails”, pryddes av Ken Kellys Frazetta-homage. Både “Red Nails” och “Conan krigaren” beskär Kellys målning kraftigt, lite synd med tanke på hur den är komponerad.

Även om Kellys omslag är superbt så var det inget fel på Frazettas ursprungliga omslag heller. På sitt sätt en missad chans att det aldrig användes, flera av Conan-böckerna hade kunnat vinna på ett snyggare omslag eller åtminstone ett omslag med Conan på.

Läs istället

Med ett visst mått av fri association blir veckans tips en serie med antropologiska inslag: Digger av Ursula Vernon. I andan av Fritz the Cat använder Digger antropomorfiserade djur (huvudpersonen är en wombat) för att skildra beteenden som är olämpliga för människor, men som trots det förekommer regelbundet både i primitiva och mindre primitiva samhällen. Digger kom ut med en stripp om dagen 2003-2011, nominerades till en Eisner Award 2006 och vann en Hugo Award för bästa serie 2012. Digger är en webcomic, och förutom seriens Ding an sich förhöjs läsningen också av kommentarstrådarna; ibland är skämten i Digger utformade med förväntningen att läsaren kan lika mycket om geologi, antropologi och teologi som Ursula Vernon, och även om vissa kommentarer innehåller grova spoilers kan de också hjälpa till med de mer svårbegripliga skämten.