Denna vecka blir det mer Conan, men först ett sista besök i Coramonde. I Sinkadus #20 fanns Drakar och demoner-karaktärer för både huvudpersoner och biroller i förra månadens bok, #13 Kampen om Coramonde. Beskrivningarna avser sannolikt slutet eller åtminstone den senare delen av boken eftersom Prins Sprättbock har Karate 5. Det måste varit ganska tacksamt att göra den här typen av konverteringar, eftersom så mycket av materialet är hämtat rakt ur boken. Drakar och Demoner Experts system för färdigheter, d.v.s. “vad som helst kan vara en färdighet, och allt ska skrivas ut”, hjälper också till. Självklart har båda bröderna 20 i Överklasstil och B5 i sitt modersmål.

Samma Sinkadus har också återigen insända boktips, denna gång Geraldine Harris “De sju citadellen”. En utmärkt fantasy-serie som framför allt sticker ut som en av de allra första uttalat Young Adult-verken inom fantasy. Mängder med tidigare fantasyböcker inklusive många av de allra första var till för unga läsare, men få av dem tog sig an YA-teman som utanförskap eller identitet. De hade troligen inte platsat i Drakar och Demoner-serien på grund av bristande action och sammanhängande, alltså icke fristående, böcker.

Conan Piraten

Robert Howard & Lyon Sprague de Camp

Originaltitel: Conan the Freeboter (1968)
Översättning: Kerstin Kvisler
Omslag: Doug Beekman
Tryck: Scandbook AB, Falun – 193 s

I och med det nya formatet för egenreklam så har Johan Anglemark gjort en hel del av jobbet åt mig, d.v.s. skrivit en utförlig och inte allt för orättvis eller översäljande beskrivning av boken. Lyckligtvis är marginalen inte bred nog för en full beskrivning, och det finns också en del att sätta i sin kontext. Priset är fortfarande 29:-, trots de 200 sidorna. Som jämförelse kostade Sinkadus #20 (48 sidor) 30 kr, äventyret Fasornas Träsk (50 sidor) 98:- och “nya” (alltså “svarta”) Mutant 149:- i box med tärningar och rollformulär.

Egenreklamen och insidan av boken ger författarcred till Howard och Sprague de Camp. Omslaget lägger däremot till Lin Carter. Min bästa gissning är att ateljén tittade på tidigare omslag och inte pratade med redaktionen om vad som skulle gälla. Carters bidrag till Conan kom huvudsakligen i senare böcker och noveller, och han får ingen cred på den engelska upplagan av samma bok.

För rättvisans skull ska också nämnas att boken inte riktigt är 200 sidor. Scandbook, som tryckte denna och alla tidigare böcker i Drakar och Demoner-serien, använde (än så länge) ark med 20 blad, så det totala sidantalet är alltid jämnt delbart med 20 och är just 200 i denna bok. Bara 193 av dessa sidor har dock tryck. Precis som med bok #2, Conan Cimmeriern, är materialet också ganska luftigt, man kan nästan frestas att prata om “filler”. Förutom själva novellerna finns nämligen återigen samma introduktionstext om Robert Howard som i tidigare Conan-böcker, en karta, ett blad som beskriver novellernas respektive ursprung, samt – för första gången – en lista på tidigare böcker som givits ut av Äventyrsspel, än så länge bara andra böcker i Conan-serien. Den första novellen börjar därmed på sida 15 och den sista slutar alltså sida 193.

Anglemark skriver också att “bokens stora fördel är att den uteslutande består av Howards egna ursprungliga Conan-noveller från 1934”. Denna puristiska hållning är ganska vanlig bland Conan-diggare och var vad jag kan förstå ännu vanligare när det skrevs. Jag uppfattar att det finns minst ett korn av sanning i den, och kanske mer – Howard är en bättre och mer passionerad författare än många av de som kommit efter. Särskilt Robert Jordans Conan känns mest som en stilstudie eller pastisch. Ändå är reklamen vilseledande – i ett tidigare parti står det att två av novellerna har skrivits om “lite grann … för att passa in i Conanserien”. Jag skulle snarare säga att de skrivits om totalt, i och med att de inte hade någonting med Conan att göra alls, annat än att de är noveller av samma författare. “Örnarnas stig” handlade ursprungligen om kosacken Ivan Sablianka och hans bands äventyr i Osmanska riket, år 1595. Sprague de Camp arbetade senare om berättelsen genom att byta ut Ivan mot Conan och byta ut geografin till den Hyboriska. Samma sak gäller för “Hökar över Shem” som i Howards ur-version handlar om en kastiljansk adelsman som söker hämnd i Kairo år 1021. Dessa två är extremfallen, men Sprague de Camp redigerade alla Howards noveller, i några fall ganska kraftigt. Vissa av dem utgavs inte i sin ursprungliga form förrän 2003, när Del Rey släppte tre band med allt ursprungsmaterial, hur fragmentariskt det än var.

Anglemark skriver också att novellerna är i “kronologisk ordning” – men den kronologiska ordningen över Conans liv är en efterkonstruktion av det slag som de största puristerna brukar fnysa över. En stor del av den senare redaktionella insatsen har just handlat om att fylla i varenda lucka i Conans liv. Ändå är det tacksamt att det finns en tydlig ordning, ursprunglig eller ej. Senare redaktörer och författare har naturligtvis förstört detta så att det numera finns tre olika kanoniska ordningar.

Trots titeln är inte Conan pirat i mer än en av fem noveller, “Skuggor i månskenet”, och dessutom bara i slutet av novellen. Bokens ursprungstitel är för övrigt “Conan the Freebooter”, vilket antingen kan tolkas som att Conan var en kapare, alltså en pirat med visst lagligt stöd, eller som att han var en mer allmän plundrare både på vatten och land. Det senare passar definitivt Conan bättre, men i just dessa noveller är det väldigt begränsade mängder plundring – Conan är oftare vakt eller general i någon drottnings tjänst. I “Den svarta kolossen” gör Conan sin första insats just som general, ett viktigt steg på resan från gravplundrande slyngel till kung.

Omslag

Omslagsbilden här, av Doug Beekman, var förhållandevis nytecknad. Den gjordes till Marvels “Savage Sword of Conan” #129, oktober 1986, och återanvändes även till Drakar och Demoner-modulen Kopparhavets Kapare två år senare. Det passar rätt bra till pirat-temat – den engelskspråkiga versionen hade ett lätt bortglömt omslag av John Duillo där Conan slåss med en jättestor apa svingandes en kroksabel. Mer Tarzan än Conan, kom tillbaka Frank Frazetta, allt är förlåtet!

Läs istället

Novellerna i Conan Piraten är helt klart Howards Conan i toppform. För den som ger sig på Conan på nytt eller för första gången är det flera av dem som är läsvärda, framför allt “Den svarta kolossen” och “En häxa ska födas”. Ett helt annat sorts lästips, men som ligger rätt i tiden just när George R R Martins “A Song of Ice and Fire” ska få sitt första och antagligen också sista avslut, är Patrick Rothfuss än så länge oavslutade trilogi “The Kingkiller Chronicles”. Huvudpersonen Kvothe är en mycket opålitlig berättare som gärna vill framstå som en mytologisk person av Conans dignitet, men som i själva verket är betydligt mycket mer mänsklig. Läs de två första delarna och hoppas att nån TV-kanal avslutar det författaren inte verkar klara av.

Bonusbild

För ovanlighetens skull finns omslagsbilden till Conan Piraten att hitta utan text och med moderniserade färger. Varsågod och njut: