Fantasyfredag: #21 Det fantastiska ljuset

De första 20 delarna av Drakar och Demoner-serien fick alla egenreklam eller en puff i Sinkadus – en helsida för de två första Conan-böckerna, snygg och designad kvartssida för bok 3-6, en halvsida som samlade bok 10-16 och från därefter i löptext.  I Sinkadus #24, mars 1990 annonserades “Det fantastiska ljuset” och “Slottet vid världens kant” ut på ännu ett nytt sätt – nämligen helt utan text. Platsbrist eller tidsbrist?

Sinkadus_24_blurb

I övrigt kan jag inte hitta mycket i detta nummer av Sinkan om bokserien, utom i brevspalten där det finns ett mycket kort brevsvar som utlovar att “vi tänker fortsätta publicera så länge folk fortsätter köpa böckerna”.

21-thumbnail

Det fantastiska ljuset

Terry Pratchett

Originaltitel: The Light Fantastic (1986)
Översättning: Olle Sahlin
Omslag: Josh Kirby
Tryck: Scandbook AB, Falun – 195 s

Discworld-seriens existens, och att den kunde ges ut på svenska, är ett betydande styrketecken för fantasygenren. Trots allt bygger den på att läsaren redan är väl bekant med fantasy i allmänhet och vissa specifika karaktärer i synnerhet. I “Det fantastiska ljuset” dyker Cohen Barbaren upp, Pratchetts svar på frågan “hur skulle Conan vara som 80-åring?” Idag, när Arnold Schwarzenegger är 71 år gammal, känns Cohen ännu mer trovärdig. Även i övrigt är “Det fantastiska ljuset” en direkt fortsättning på “Magins färg” – bokstavligt talat, den första boken slutar med en (bokstavlig) cliffhanger och därmed tar uppföljaren vid ögonblicket efter. Pratchett gjorde aldrig detta igen i Discworld-serien – antagligen för att försöka hålla böckerna mer fristående. Om det har gått några månader eller år mellan böckerna blir det naturligt att kort beskriva bakgrunden och den period som passerat och därmed ge läsaren en mjukstart.

“Det fantastiska ljuset” är återigen översatt av Olle Sahlin, som gör ett heroiskt jobb med Pratchetts många ordvitsar:

“Rincewind, all the shops have been smashed open, there was a whole bunch of people across the street helping themselves to musical instruments, can you believe that?”
“Yeah,” said Rincewind. “Luters, I expect.”

“Rensvind, man har brutit sig in i varenda butik, det var ett helt gäng med människor tvärs över gatan som plockade åt sig flaskor, kan du tänka dig det?”
“Jo”, sade Rensvind. “Pluntrare, skulle jag tro.”

Förutom kopplingen till fantasy-klassiker så passade de första Discworld-böckerna extra bra in i Drakar och Demoner-serien eftersom de var korta, lättlästa, och ganska fristående – senare Pratchett blev i allmänhet längre, betydligt längre, och ställde större förväntningar på att läsaren var bekant med karaktärerna sedan innan. Däremot blev böckerna så framgångsrika i sin egen rätt att Wahlströms gjorde fina försäljningssiffror när de tog över serien. Med tanke på Target Games förhållningsregler kring sidantal hade det kanske varit omöjligt för dem att fortsätta ge ut Discworld i denna form – redan vid 200+ sidor var böckerna på gränsen för kioskernas prisbild, vid 300 sidor blev de i princip omöjliga, och Pratchett nöjde sig inte där. Såhär ser sidantalen ut i de första 20 Discworld-böckerna:

chart

När “Det fantastiska ljuset” kom ut var detta ännu bara en pressansvarigs dröm. Magins färg trycktes – häpnadsväckande i efterhand – i 506 inbundna exemplar. Det kan man kanske förstå i och med att året var 1983 och Pratchett var helt okänd. Desto mer förvånande är att uppföljaren år 1986 bara trycktes i 1034 exemplar i sin allra första tryckning. Del av förklaringen är att Pratchett i dessa tidiga dagar hade en extremt liten förläggare, Colin Smythe, och detta blev också den sista bok som Smythe gav ut i helt egen regi – de följande tre var samutgivna med Victor Gollancz, och därefter blev han Pratchetts agent.

 

030117light-fantastic

Omslaget

Precis som omslaget till “Magins färg” är detta omslag samma som på originalet, av Josh Kirby. Kirby var en bit över 50 när han började illustrera Discworld, och hann alltså ha en hel karriär som filmposterillustratör innan bokomslagen – Star Wars: Return of the Jedi, The Beastmaster, Krull. Även efter pensionen fortsatte han med Discworld och hann med 26 omslag innan han gick bort 2001.

Läs istället

Det känns helt omöjligt att rekommendera någon att inte läsa Pratchett. I “Det fantastiska ljuset” dyker Döden upp som karaktär för första gången, och han fick ett antal egna böcker med start redan i Discworld #4, “Mort”. Cohen barbaren dök upp som bifigur ett antal gånger men fick inte en egen bok förrän i Discworld #27 “The last hero”. Båda är mycket läsvärda men Mort är snäppet bättre.

Leave a comment