Fantasyfredag: #23 Gord den listige

I senaste Fantasyfredag granskades den insändare till Sinkadus #25 som beskrev urvalsreglerna för bokserien – men detta nummer av Sinkan är också en viktig vändpunkt på ett annat sätt. Olle Sahlin konstaterar för första gången i klarspråk att Äventyrsspel dras med höga kostnader, och därmed har sidantalet i tidningen minskat från 40 till 32. Det går möjligen att utläsa produkternas inbördes hierarki ur detta eftersom bokserien hade påbörjat sitt motsvarande stålbad nästan ett år tidigare. Både bokserien och Sinkan genomgick över tiden både prishöjningar och ett flertal kostnadssparande förändringar – minskat sidantal för båda, enklare omslag för bokserien, billigare papper för Sinkan.

Å andra sidan hävdade Olle i alla år (och säkert fortfarande) att Sinkadus – som alltid gick back om man räknade produktionskostnad minus försäljning – borde ha räknats in i marknadsföringsbudgeten istället. Med bokserien är det svårare att förstå varför den inte lades ned när det blev uppenbart att den aldrig skulle dra in några relevanta mängder pengar. Det enkla svaret är kanske att den uppfyllde “regel #1” d.v.s. inte gick med förlust, och att det var enklare att fortsätta ge ut än att lägga ned när maskineriet väl var igång.

23-2

Gord den listige

Gary Gygax

Originaltitel: Night Arrant, första halvan (1987)
Översättning: Stefan Ekman
Omslag: David Mattingly
Tryck: Scandbook AB, Falun – 170 s

Efter allt Target Games sade om att inte dela upp böcker så blev “Night Arrant” ändå uppdelad vid översättningen. Detta är bara två år innan Robert Jordans tegelstenar (i Ylva Spångbergs översättning) började delas upp i två och senare tre band vid svensk utgivning, men å andra sidan åttio år efter att “Greven av Monte Cristo” gavs ut i fyra band. Även om många långa böcker delats upp genom åren så är det trots allt just fantasy som idag står för en överväldigande majoritet av uppdelningarna – George R R Martin, Joe Abercrombie, Patrick Rothfuss, Tad Williams, Nick Perumov och många fler.  Förklaringen från förlagens sida är att detta är helt nödvändigt för att kunna sätta ett konkurrenskraftigt pris, och något som efterfrågas av boklådorna. Samtidigt verkar det inte vara några problem att sälja t.ex. Lars Noréns “En dramatikers dagbok” på 1680 sidor i ett band. Troligen är det återigen fantasyns status som “barnlitteratur” som spökar.

“Night Arrant” med sina nio noveller och nästan 400 sidor blev till två tunna svenska kioskböcker. I denna första del ingår fyra noveller om tjuven Gord och barbaren Chert och deras äventyr i och kring staden Greyhawk. “Night Arrant” är den tredje boken om Gords äventyr i Greyhawk, serien innehåller två och en halv tidigare del och tre uppföljare, varav de sista två inte utspelar sig i eller kring staden Greyhawk. Gissningsvis valdes denna bok framför allt för att den är mest fristående och lättare att dela upp än första delen “Saga of old city”, 352 sidor. 

Av alla böcker i Drakar och Demoner-serien jag läst – 23 stycken i år och gissningsvis tio till på 90-talet – är detta den i särklass sämst skrivna. Det verkar inte ens som att bokens främsta syfte är litterärt, utan istället är detta en ren “tie-in” till rollspelande i Dungeons & Dragons-systemet och särskilt då i Greyhawk som Gygax bolag TSR ägde rättigheterna till. Därmed är alla monster tagna rakt ur D&D och verkar ibland dyka upp enbart för att ge läsaren nöjet att känna igen sig. De flesta skeenden som Gord och Chert upplever är intill förväxling lika ett D&D-äventyr, den enda frågan är om de ska läsas som “här är ett kul äventyr vi spelade” eller “det här kan du använda till ett äventyr”. Greyhawk – borgen, staden och världen – är baserade på en D&D-kampanj som Gygax spelade 1972-1979, så det verkar högst troligt att boken är baserad på egenupplevt spelande. För säkerhets skull jämförde jag översättningen mot det engelska originalet, och det är absolut inte Stefan Ekmans fel att boken är på gränsen till oläslig. Att döma av betygen på Goodreads är detta dessutom den sämsta boken i serien. Efter 170 plågsamma sidor är det tilltalande att få fyra böckers paus till del två.

night_arrant

Omslaget

Omslaget är ursprungligen från Barbara Hamblys “The Walls of Air” från 1983 – återigen denna Hambly. Frågan är om Äventyrsspels redaktion var stora Hambly-fans, om hon var en mer inflytelserik fantasyförfattare på 80-talet än jag kände till, eller om det är en slump att just denna bild bläddrades fram ur pärmarna. Kanske är det så enkelt att fantasyutgivningen på 80-talet inte var mer omfattande än att det gick att läsa samtliga böcker som gavs ut. Konstnären, David Mattingly, är numera lärare i digitalt tecknande vid the Pratt Institute i New York men har ändå lyckats göra enormt många omslag till böcker och serier. 1996 kom det ut en bok om hans värv, “Alternate views, alternate universes: the art of David B. Mattingly” av Cathleen Cogswell. Det ursprungliga omslaget till Night Arrant hamnade inte på något av de två svenska banden, och det är lika bra det med tanke på hur gräsligt det är. Mattinglys omslag är i gengäld riktigt bra, och återanvändes senare till “Magikerns handbok” (1993).

The+Walls+of+Air+by+Barbara+Hambly-front

Läs istället

Precis vad som helst som inte är skrivet av Gary Gygax. Gygax är för all del en duglig världsbyggare, men han är en fullkomligt usel stilist. Därmed ligger det nära till hands att rekommendera en roman som imponerade stort på mig stilistiskt: “Jonathan Strange & Mr Norell” av Suzanna Clarke. Förutom att den utspelar sig i början på 1800-talet är den också skriven både som en pastisch på romantikens litteratur, och som en “funnen” roman, alltså med fotnötter och stil som att den kommer rakt ur den värld som beskrivs. Clarke blev refuserad två gånger med kommentaren “osäljbart”, tredje gången hamnade hon hos Bloomsbury som gav henne en miljon pund i förskott och var så övertygade om bokens framgångsduglighet att de tryckte 250 000 inbundna exemplar. Det påstås att Norstedts tog in den för svensk översättning enbart på försäljningssiffrorna, och att den som fattade beslutet sedan sade “om jag visste att det var fantasy hade jag aldrig gett ut den”.

4 thoughts on “Fantasyfredag: #23 Gord den listige

  1. Såvitt jag minns var jag den ende på Äspelsredaktionen som var Hambly-fan (och jag hade slutat när den här boken kom ut), så jag misstänker att valet av omslagsbild berodde på att den så schysst ut och att den fanns tillgänglig via vår tyske bildagent.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s